Vem är du? Vad jobbar du med och varför är du på Internetdagarna?
Jag är en kvinna, 50 år. Bor i Jämtland. Jobbar på ett bibliotek. Vi utbildar oss, inom alla bibliotek, för att bli mer digitala. Speciellt den här dagen “digitalt först” som vi är här för. Var här igår också.
Inom digitaliseringen jobbar jag med ett projekt där vi som bibliotek vänder oss mot äldreboenden och personer i kommunen som inte har så lätt att nå bibliotek och information. I det projektet innehåller att ge digital hjälp till människor i kommunen. Är lite med i det också.
När blev du sist hoppfull eller glad över internet eller dess framtid?
Igår faktiskt. Jag var med på den här om vad allt digitalt gör med våra hjärnor. På alla föreläsningar jag gick på igår hade de en röd tråd. Vi måste börja kontrollera vårt användande. Det känns hoppfullt. Jag har barn, två tonårstjejer. Som förälder är man förtvivlad. Det har inte funnits styrfunktioner förut. Nu börjar det komma upp att vi måste göra annat än att vara uppkopplade.
När man hör om internet i framtiden, man känner rädsla inför att bilar ska köra sig själv och att man nästan ska tänka att lampan tänder sig själv. Då tycker jag det gått för långt. Vi blir inte människor till slut.
När gjorde internet eller dess utveckling dig arg, rädd eller bekymrad?
Det är ju faktiskt när det gäller mina barn. Skolan borde ta mer ansvar för internetanvändandet. Det borde bli ett ämne i skolan. Idag har barnen med sig mobilerna, är på internet hela skoldagarna. När man hör föreläsningarna här förstår man att det stör våra hjärnor när vi ska vara uppkopplade. Det är jag rädd för över huvud taget.
Självkörande bilar och lampor som slås på… Det känns redan nu när man går i Stockholm med Google maps. Man är beroende av internet. Tror inte det är bra i längden att vi inte ska göra någonting. Vi behöver vara aktiva. Till slut har vi inget lokalsinne kvar. Är rädd att internet ska ta över totalt.
name: tulpan